Ont i ögat och migrän..

..kan man må bättre? Och så är Kim i Olofström (vart fan det nu ligger ). Humöret är ju inte på topp om man säger så, fan, det ÄR så tråkigt att sova själv alltså! Jag tror att jag hatar det. Till och med så mycket att jag inte KAN sova när jag är ensam. Kim måste nog komma hem nu. Annars kommer jag att vara rriiktigt trött i helgen..
Jag är faktiskt inte alls på dåligt humör, det var värre igår, idag är jag riktigt positiv.. typ.
Igår, fan, det var så jävla sjukt.. eller det var det egentligen inte alls, men ja, hur som helst så var dagen typ som vanligt, var hos doktorn på morgon så jag tog mig en välförtjänt sovmorgon..
Sedan jobb hela dagen, inga samtal så det gick rätt segt faktiskt.. Men hur som helst så körde jag bil hem - plötsligt som ett blixt från klar himmel får jag VÄRLDENS migränanfall, kul.. Bilresan blev verkligen så angenäm och avkopplande som jag tänkt mig.. INTE.

När jag kom hem, deckade jag i soffan, mamma fick veva ner alla persienner i hela vardagsrummet, och ingen fick gå runt på nedervåningen (heter det så förresten, och hur stavas det?). Sedan somnade jag, som en fucking stock och sov i massa timmar tills Kim ringde vid åtta-tiden och väckte mig, kom då i mitt nyvakna tillstånd på att mamma och dom andra var hos mormor och åt kvällsmat, vilket jag också skulle ha varit. Klockan sju... Hm... Så jag gick upp, med ett huvud som minst sagt släpade i golvet - sååå jävla ont, och satte mig i bilen och körde till mormor. Där satt de andra, pigga och glada och hade precis ätit.. In kliver jag och ser allt annat än go ut, säger att jag inte vill ha nån mat och går och slaggar på mormors soffa istället och pratar inte med någon som pratar med mig. Surtjej var jag. Ont hade jag och att prata med nån ville jag ABSOLUT inte!
Simpsons på TV, kämpade i mig en Mini-toblerone och två nektariner... Började känna att livet kom tillbaka, så jag gick ut och satte mig med min familj.

Mormor hällde upp lite hett,hett,hett kaffe till mig och plötsligt kände jag att huvudet började explodera igen! Ohnooo, back to the soffa tänkte jag och reste mig med kaffekoppen i handen för att gå in igen.. Men.. MEN... Då drar jag en klassisk (eller oklassisk, aningen orginell kanske, men hur som helst..) vurpa, fall, trillning, vad man nu vill kalla det, raaakt över stolen och välter hela bordet med allt vin och kaffe och annat gotte på.. Fan, tänkte jag (antagligen högt) för mig själv, kaffe över hela mig och på alla de andra också. Tån i kläm och mamma "oj, nej, oj, herregud, hur gick det gumman" och Lasse "är kaffekopparna hela?". Jag tittar upp och är sur, tar några servetter och börjar febrilt torka runt om kring, är så arg att tårarna typ glänser i ögonen. Torkar lite till och stormar in och lägger mig framför TV:n. Sen var jag sur ett tag till och bestämde mig för att åka hem igen, hämtade Joel på vägen och lade mig i sängen när jag kom hem.

Väl där upptäckte jag att jag ville att Kim skulle vara hemma, att jag inte alls ville sova ensam, inte när man hade haft en sådan underbar dag som denna.. Men icke, jag fick sova helt ensam, med ett huvud som inte direkt hjälpte mig att somna och en skräckfilm på TV:n som inte heller hjälpte mig att somna.

Fan vilken underbar dag det var igår ändå. Tur att man har nåt fint att tänka på, annars vet jag inte om jag hade överlevt faktiskt.

Idag mår jag trots omständigheterna bra, dock är mitt öga = en badboll, minde sexigt, men sant. Har så ont att jag knappt kan titta, fan, vad är det för fel på mig egentligen. Tror att det är lite sorg över att jag inte har min man här, jag behöver nog honom för att överleva faktiskt..

Nu har jag snart rast, vi har ingenting att göra.. det är rätt skönt faktiskt, man kan ju sitta här och skriva om ingenting, det är nice.
Undra vad jag ska äta till frukost.. Ja, det är väl ett senare problem.. Nu ska jag läsa om ingenting och återkomma med det ointressanta jag läst. Okej? Tss...

Ps. I totally love him!