...Men det har jag absolut verkligen inte gjort. Nepp. Jag har varit sjuk. Typ riktigt sjuk. Konstigt va? Jag har haft det alla bara önskar sig, nämligen gammal hederlig urinvägsinfektion. Det låter äckligt, det är äckligt. Eller äckligt och äckligt. Det gör äckligt ONT snarare.
Jag, som kanske inte är den smartaste av kamelerna, gick inte till Farbror Doktorn direkt, utan tänkte att "tja, det går kanske över, det är inte såå farligt..". Men, ack så fel jag hade. Vaknade i måndags förra veckan hos Kim och kunde bara inte sätta mig upp. Någon hade stuckit mig med kniv med avsikt för att döda. Trodde jag. Visade sig dock att är man envis som en gammal get och inte går till doktorn när man verkligen behöver det så blir det värre. Och det blev det. Aningen värre, kanske till och med kan sträcka mig till mycket värre. Jag fick ont i hela ryggen, svårt att äta mat och allmänt trött. Det är kul.
Fick äta penicillin i 5 dagar i hopp om att allt skulle bli glömt och förlåtet. Men nej, det var ju inte så lätt att komma undan, urinvägarna hade mig i sina klor och jag skulle allt få sona mitt brott. I 5 dagar låg jag rätt utslagen tills äntligen, äntligen det började släppa. Tack, åh, tack, jag kan börja leva igen.
Bestämde med min Kim att vi skulle ta en repa på stan och kanske även på kvällen ta en liten runda till vår enda nattklubb. Gustaf Bratt. När vi satt där, hos denne Koffe (som för övrigt är Kims storebror Daniels kompis) så fick jag återigen besök av mina gamla vänner - Urinvägarna. Fick en Voltaren och två Panodil och ett par sockar av Koffes mamma. Det var ju snällt och så småningom gick ondskan över. Kanske fick jag ont för att jag lade av en del små diskreta AS-garv! Matte, en kompis till Koffe, som också är Kims storebror Daniels kompis, berättade om en kille som hade böjat jobba på hans jobb. Ted hette han. Jag tycker Ted verkar väldigt, väldigt.. ja, jag vet inte. Både spännande och korkad. Han hade i alla fall deltagit i en diskussion som hade pågått i fikarummet på jobbet, där bland annat Matte och hans kollegor hade en del åsikter om det pågående kriget mellan Ryssland och Georgien. Ted är från Skåne. De hade läst tidningen och kände sig rätt pålästa kring frågan, då plötsligt Ted öppnar munnen.. "Men va..? Varför gör Ryssland så?" De andra tittar på Ted. "Vaddå?" "Hur fan kan Ryssland gå på en enda person? Stackars den där Jörgen...". Stämningen i fikarummet blev aningen tryckt då de andra inte tycktes förstå Teds resonemang. Men han trodde verkligen att Georgien var en Jörgen. Säger man Georgien på skånska låter det kanske lite som.... Jörgen... Men vafan? TROR MAN VERKLIGEN ATT RYSSLAND SKULLE GÅ PÅ EN PERSON!? "ÖJ, DU DÄR, NU JÄÄÄVLAR SKA DU FÅ SMAKA!" What!?
Ted trodde också att han hade koll. Koll på all musik i hela västeuropa och i USA. Sa han. Matte hade vid det här lage börjat tveka på Teds löften och plockat fram ett block och en penna, redo att föreviga nästa enorma uttalande. Plötsligt spelas Another brick in the wall med Pink Floyd. Även om man inte är hundra på vem som gör den låten, så gör man inte som Ted, diggar med i låten och svarar "å, Kent" .
KENT!?
Jag vet inte vad jag tycker om Ted. Ted verkar läskig och fantastisk på samma gång. Jag vill nog inte veta hur han ser ut. Det blir så konstigt att få ett ansikte på dumheten.
Jag, som kanske inte är den smartaste av kamelerna, gick inte till Farbror Doktorn direkt, utan tänkte att "tja, det går kanske över, det är inte såå farligt..". Men, ack så fel jag hade. Vaknade i måndags förra veckan hos Kim och kunde bara inte sätta mig upp. Någon hade stuckit mig med kniv med avsikt för att döda. Trodde jag. Visade sig dock att är man envis som en gammal get och inte går till doktorn när man verkligen behöver det så blir det värre. Och det blev det. Aningen värre, kanske till och med kan sträcka mig till mycket värre. Jag fick ont i hela ryggen, svårt att äta mat och allmänt trött. Det är kul.
Fick äta penicillin i 5 dagar i hopp om att allt skulle bli glömt och förlåtet. Men nej, det var ju inte så lätt att komma undan, urinvägarna hade mig i sina klor och jag skulle allt få sona mitt brott. I 5 dagar låg jag rätt utslagen tills äntligen, äntligen det började släppa. Tack, åh, tack, jag kan börja leva igen.
Bestämde med min Kim att vi skulle ta en repa på stan och kanske även på kvällen ta en liten runda till vår enda nattklubb. Gustaf Bratt. När vi satt där, hos denne Koffe (som för övrigt är Kims storebror Daniels kompis) så fick jag återigen besök av mina gamla vänner - Urinvägarna. Fick en Voltaren och två Panodil och ett par sockar av Koffes mamma. Det var ju snällt och så småningom gick ondskan över. Kanske fick jag ont för att jag lade av en del små diskreta AS-garv! Matte, en kompis till Koffe, som också är Kims storebror Daniels kompis, berättade om en kille som hade böjat jobba på hans jobb. Ted hette han. Jag tycker Ted verkar väldigt, väldigt.. ja, jag vet inte. Både spännande och korkad. Han hade i alla fall deltagit i en diskussion som hade pågått i fikarummet på jobbet, där bland annat Matte och hans kollegor hade en del åsikter om det pågående kriget mellan Ryssland och Georgien. Ted är från Skåne. De hade läst tidningen och kände sig rätt pålästa kring frågan, då plötsligt Ted öppnar munnen.. "Men va..? Varför gör Ryssland så?" De andra tittar på Ted. "Vaddå?" "Hur fan kan Ryssland gå på en enda person? Stackars den där Jörgen...". Stämningen i fikarummet blev aningen tryckt då de andra inte tycktes förstå Teds resonemang. Men han trodde verkligen att Georgien var en Jörgen. Säger man Georgien på skånska låter det kanske lite som.... Jörgen... Men vafan? TROR MAN VERKLIGEN ATT RYSSLAND SKULLE GÅ PÅ EN PERSON!? "ÖJ, DU DÄR, NU JÄÄÄVLAR SKA DU FÅ SMAKA!" What!?
Ted trodde också att han hade koll. Koll på all musik i hela västeuropa och i USA. Sa han. Matte hade vid det här lage börjat tveka på Teds löften och plockat fram ett block och en penna, redo att föreviga nästa enorma uttalande. Plötsligt spelas Another brick in the wall med Pink Floyd. Även om man inte är hundra på vem som gör den låten, så gör man inte som Ted, diggar med i låten och svarar "å, Kent" .
KENT!?
Jag vet inte vad jag tycker om Ted. Ted verkar läskig och fantastisk på samma gång. Jag vill nog inte veta hur han ser ut. Det blir så konstigt att få ett ansikte på dumheten.
Lite kärlek.
Aldrig fel.
1 kommentar:
bläbläblä, testing testing
Skicka en kommentar