Åh, vad jag är lycklig..

.. lycklig över att min bästa vän Johanna har börjat blogga igen, jag älskar när hon bloggar. Får ju förstås lite prestationsångest över att hon bloggar så roligt, men ja, hon är rolig och jag är töntig. Så är det bara.

Jag är också lycklig över några andra saker. Har hänt flera saker som får mig att känna mig lite sådär glad och pirrig. Jag har köpt ett nytt soffbord. Halleluja! Ett litet, litet IKEA-soffbord för en liten, liten summa. Och jag bara älskar det. Det blir så fint med mitt fina ljusarrangemang (notera det fina ordet jag lade in, ljusarrangemang, vem fan säger så?) som jag fick av mina underbar arbetskamrater när jag slutade. Jag saknar dem.

Jag har också köpt en matta, en fin, rund, beige matta. Åh, vad jag älskar min matta. Jag har också köpt en plastpåshållare, bestickdiskställ, skohorn, lådset (ser hur mystiskt ut som helst när man skriver det, men det är alltså ett set med matlådor), en lampa, en underbar, fin, vit golvlampa, ljuslyktor och en roller. Tack gode Gud för att IKEA finns.

En annan sak som gör mig lite lycklig men samtidigt lite ångestfylld är att vi var på fest i fredags, jag och Kim. Det var hur trevligt som helst, men jag som hade slarvat (jag vet man säger alltid såhär.. men det är sant) med maten och drack som aldrig förr blev lite drunken. Hm, inte sådär så att man pinsamt spydde eller så, utan mest att man sa saker alldeles för högt och att man sjöng högt. Visst så är det ju på fest, men när man inte känner någon på festen kanske man ska ligga lite lågt, men icke - Hanna går alltid fullt ut och blir kalasfull. Inte alltid, men såklart denna gången blev det så. Hur som helst så fick jag en kompis. Hon heter Bonnie och är jättesnäll, fast jag var full och galen. De andra tjejerna på festen var också snälla. Vi ska ha spelkväll. Jag tror att det kanske kan ha varit det värsta fyllesnacket någonsin när vi bestämde det - men dom var ändå 27 år så dom borde inte fyllesnacka om sånt tycker jag. Angelica fyllesnackade aldrig.

Hur som helst så skulle jag gärna vilja ha spelkväll, ska kanske skriva till dem på Ansiktsbok att jag vill det.. Eller de får nog ta kontakt med mig. Jag menar, det var ju jag som sjöng Jason Mraz MEGAhögt, bara för att jag trodde att alla andra också gjorde det. Men det kan jag ha inbillat mig. Lika mycket som att jag inbilande mig att taxichaffören visslade Hallelujah.. Det gjorde han inte, fast jag blev så impad av att han visslade just den låten så att jag utbrast "Åh! Den låten har vi lyssnat på ikväll, sjukt att du visslar den!" Först tittade han lite förvånat på mig, sedan allvarligt och sa "vill du att det var jag som visslade den, så var det jag..." Då tittade jag ut på vägen och ansträngde mig för att inte kräkas.

Saknar mina undebara i Halmstad.

Lite bilder kanske?