Vilken helg!
Jag har aldrig varit med om en värre/bättre helg någonsing.
Var på begravning i fredags, vilket var fantastiskt sorgligt/fint. Ja, jag grät. Mest för att det var sorgligt att se mormor och kära Elna ledsna. Och mamma, men hon är starkast i världen. Mycket för att jag tänkte på Erik. Många konstiga känslor. Svårt att hantera, men det gick jättebra. Det var fint och Erik fick ett fint sista avsked.
Kvällen spenderades tillsammans med en fin storasyster och hennes fine Mårten och en sjysst lillebror, och en älskling över en tacopaj och lite Idol. Det smakade fint vill jag lova.
Under lördagsförmiddagen befann jag mig i svampskogen, dock fanns ingen svamp, men med tanke på våra gummistövlar och korgar så tydde allt på att det SKULLE varit en svampskog. Men det var det alltså inte.
Ett par ynka kantareller bodde dock under mossan, så de räddade vi från alla farliga djur i skogen. Det blev cirka en hel deciliter efter tillagning i stekpanna.
De smakade fint.
Lördagskvällen blev lugn, med fotboll och en god natts sömn.
Söndagen spenderades med att tvätta bilen, byta vindrutetorkare, fylla på spolarvätska, motorolja och fylla däcken. Det enda jag fick tillbaka från min älskade skruttbil var en söndrig ventil och ett däck som inte gick att köra på.
Tack som fan.
Jag och mamma satt där och skulle vara duktiga. Mamma hjälpte mig.
Första däcket gick galant (dock var pumpen helt körd så det tog typ 15 minuter/däck), andra däcket likaså, och så kommer vi till tredje däcket efter många om och men. Vad händer då? Jo, däcket slutar inte pysa efter att vi satt på ventillocket. Efter allt jag gjort bilen under dagen, jag hade bara varit snäll... Så får man bara en fis rakt i fejjan. Tack. Verkligen. TACK!
Det komiska i det hela var att jag helt snöade in på att man inte fick släppa ventilen så att ännu MER luft åkte ut. Så jag och mamma ringde efter Lasse och under tiden (10 minuter) turades vi om att täppa till sprickan.
Hanna: NEJ MAMMA! Släpp inte! Låt inte mer luft komma ut! Då går det inte alls att köra..!
Mamma: Men jag tror inte det spelar nån roll, du kan släppa nu.
Hanna: NEJ! Då kommer det bli svårare att laga sen, om man måste sätta dit en sån där domkraft eller vad fan det heter.
Gubbe till mamma som sitter och håller i ventilen (Stockholmsdialekt): Ursäkta, men vad gör du?
Mamma: Nej, jag sitter bara här och håller för så att inte mer luft åker ut.
Gubbe: Det ser jobbigt ut.
Mamma: Ja, vi väntar på assistans.
Ja, ungefär sådär gick konversationen under detta drama.
I morse kom jag en och en halv timma försent till jobbet eftersom att en häftig kille på däckfirman (Sven hette han) skulle laga däcket.
Sven: Då kan du bara köra in bilen så fixar jag det.
(Jag kör in bilen)
Jag: Sådär.
Sven: Är det ventilen som gått sönder, här? (Pekar)
Jag: Ja, precis. Vi tänkte gå och köpa lite snus.
Sven: Eh, okej. Gör det.
Jag: Hehe... (lite nervöst eftersom att jag plötsligt insåg hur jävla korkat det lät när jag berättade för Sven vad vi skulle göra) Vi ses sen.
http://odla.nu/artiklar/images/bilder/kantareller-i-bjornmossa2.jpg
2 kommentarer:
hahaha vi tänkte gå o köpa snus, "eh okej" haha
Snacka om att få sig ett gott skratt! Håller med om att det var oerhört dramatiskt att köpa spolarvätska, vindrutetorkare och motorolja!! Att fylla på luft i däcken ska vi bara inte tala om - antiklimax på upplevelse!!Skrattade högt när du beskrev stockholmsmannen som förvånat frågade oss vad vi gjorde.....Nåväl, man kan ju inte var expert på allt.... Puss, mamma
Skicka en kommentar