Säkert 80% av sakerna blev gjorda vilket jag är mycket, mycket nöjd med.
Nu är lägenheten fin igen, och jag, jag är glad igen. (Har alltid varit glad och inte ledsen en sekund, men ja, ni fattar).
Det ENDA jag ångrar att jag inte tog mig i kragen och gjorde var - dust sucking, ja, dammsugade alltså.. Fan. Fortfarande dammigt på golvet, och obäddat. Var ju tvungen att sova lite sängen också. Och i morse fanns ingen som helst tid över till att varken bädda eller dust sucka.
Hann inte ens göra mig i ordning - ser ut som ett wreck idag, men who gives ärligt talat ett f*ck? Jag känner mig fin inombords och det är det som räknas i min bok.
Imorgon är det dags för begravning.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Det känns lite overkligt och det känns absolut inte som att den ska äga rum redan i morgon. Vad gör man? Hur gör man? Hur ser man ut? Vad pratar man om efteråt? Hur man än gör så känns det inte som att man ska prata om glada saker, vilket är svårt för mig eftersom att jag enbart lever och tankar kärlek och glädje från alla håll (förutom just det faktum att en fin och härlig 98-åring gått ur tiden). Men ska jag då prata om det? Nej, det kan jag ju absolut inte göra...
Jag känner att jag helt enkelt får ta dagen som den kommer, jag har ju min fantastiska syster och min fina, bästa bror, underbara mamma och älskade Lasse i närheten, och dessutom mormor (men hon kommer nog att vara med sin far i landet bortom tankarnas tankar under ceremonin - och det får hon gärna vara för mig).
Det kommer att gå bra.
Det är jag överytgad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar